Dags att åka norrut

                  

 Härligt att vakna av att solen sken igen.
Här inkluderades ingen frukost utan den fick vi fixa själva men vad gjorde det när vädret var skönt. Vi hade beslutat att packa och börja dra oss norrut igen.
Men först en härlig promenad i Salisbury och besöket i katedralen.


Vi hade sett på kartan att vi kunde passera ytterligare en nationalpark som låg österut  South Down. Den satsade vi på, innan det var dags att komma ut på de mer trafikerade vägarna mot London.

Vår frukost hade inte varit så storslagen utan efter någon timmes körning gjorde vi paus i ett riktigt mysigt litet samhälle Rumsey. Här rann en liten bäck rakt igenom samhället och små butiker kantade gatorna. Det doftade av rökt fisk och i slakteriet låg rökta korvar och skinkor i fönstret. Vi valde en  pittoresk teashop och beställde kaffe, wienerbröd och smörgås.

 Med ny energi kunde vi fortsätta in i Nationalparken. Stora bokskogar med marken täckt av blommor där lyckliga grisar gick omkring och åt i godan ro utan att känna till  sitt kommande öde.


Vi körde några timmar och kom så småningom till Petersfield. Här tänkte vi stanna för natten. Det här skulle komma att bli den dyraste vistelsen under resan. Det märkte vi när vi skulle äta på kvällen i hotellets restaurang. (dyrt dyrt) Lite lax i ena hörnet på en stor tallrik och varsitt varmt bröd, frukosten var också mager men väldigt tjusig och på det en nota som stannade på 135 pund. Men vi tröstade oss med att rummet var stort med ett stort badrum med badrockar och varma handdukar och i rummet en skinnsoffa och platt tv,samt en rejäl säng att sova ut i, innan vi skulle ut på motorvägen mot London dagen därpå.

   Morgonen började bra med sol och fortsatt berg och dalbane vägar. Men när vi närmade oss motorvägen slog vädret om i hällande regn och det skulle fortsätta så under timmarna runt London. Puh, det var en utmaning med fyra och ibland fem filer med snabb och tung trafik som virvlade upp ett regndis över körbanan.Vi var mer än nöjda när vi rundat London och kört in i den lilla orten Dunmow.


Här hamnade vi först i en "Tante Emma Laden" väldigt kaffesugna och småhungriga. Vi blev serverade kaffe i stora muggar  (premiär) med nygjorda smörgåsar mm.. 

Efter lite letande hittade vi ett B&B för natten och  en trevlig pub för kvällen med gott öl och välsmakande mat och med baren full med folk som drack och umgicks så som man tänker sig en engelsk pub. Vi blev inte så sena för
dagen därpå skulle vi packa om våra väskor och köra mot flygplatsen.

 En riktigt god frukost med solen utanför fönstret och en trevlig värd som gärna ville pyssla om oss och berätta lite om omgivningarna, tackade vi för oss och styrde kosan mot Stansted för att lämna tillbaka bilen som hade skött sig utan mankemang under vår långa resa.

Så checkade vi in på en flygplats som jag trodde skulle vara ganska liten om man tänker på Nyköping  men icke. Här var alla  stora butiks kedjor representerade många restauranger och kafeer och till och med  "herrar i rutiga kjolar"

Ja, sammandraget var vår resa fantastisk. Så mycket som vi hann att se och uppleva.  En resa som vi kan minnas länge.

Salisbury

Måndag morgon och typiskt engelskt väder, alltså regn.  Dags att komma iväg. Vi tänkte följa kusten ytterligare några timmar innan vi styrde kosan mot norr och Salisbury.
Vi passerade fantastiska små kustsamhällen med trånga gator som berg och dalbanor och med höga vågbrytare mot havet. Regnet hindrade oss att lämna bilen tråkigt nog.


Vi kom till Salisbury i hällande regn och efter lite gott eftermiddagskaffe var vi laddade att leta efter någonstans att bo. På turistinformationen hittade vi en del intressanta broschyrer om stan.  
 Vi visste inte att här fanns Englands största katedral t.ex. och som  vi bestämde oss för att  titta på dagen därpå.
Efter några  tips av hjälpsamma invånare på stan hittade vi till slut ett bra B&B. Skönt att komma in och värma fötterna och planera för en kväll ute.
Äntligen vardag och öppna  pubar..... 
Mums....