Söndag förmiddag. Det var dags att efter en STOR frukost packa och åka vidare.
Vi tänkte följa Atlantkusten söderut och sedan gena ner mot Engelska kanalen.
Vädret var ömsom sol och ömsom regn.
Efter några timmars körning gjorde vi halt vid ett gammalt rustikt värdshus ute på landet. Vi möttes av en stor engelsk hund som sävligt lämnade sin plats framför den öppna spisen och istället tog sikte på våra tårtbitar, när vi satte oss ner mer vårt kaffe. Efter en välbehövlig paus och en titt på kartan fortsatte vi på de slingriga vägarna mot kusten.
Vi hade siktat in oss på den lilla orten Seaton som låg direkt ute vid kusten. Efter en skön promenad förstod vi att Seaton endast bestod av en lång strandpromenad och en folktom gata innanför den. På båda sidorna om stranden kunde vi ana höga vita kritklippor.
Söndag eftermiddag och ett nytt B&B. Nu visade det sig att det inte bara var lördagar som restaurangerna var stängda utan även söndag kväll. Tur att vi hade lite kvar från lördagskvällen inköp, det blev lite kex och ost och ännu en TV-kväll.
Vårt rum hade en stor bekväm säng, minst två meter bred. Här sov vi drömlöst hela natten. Rummet hade också en trevlig mathörna, men framförallt ett uppvärmt badrum.
På morgonen berättade vi för vår värdinna om missödet med de stängda uteställena med påföljd att vi fick dubbel frukostranson..Helt omöjligt att äta upp.
Måndag förmiddag och en genomgång av kartan bestämde vi oss för att långsamt lämna kusten och börja köra norrut. Målet var Salisbury.
Plötsligt förvandlades naturen från att ha varit kargt hedlandskap till spännande medelhavsgrönt. Här är entrén till vårt B&B där palmerna ger skugga åt den lilla uteplatsen. Märkligt vad en havsström kan inverka på klimatet.
Vi bestämde att vi skulle göra ett längre stopp här, med Atlantens vågbrus utanför dörren och en fin utsikt från vårt sovrumsfönster.
Den lilla orten Bude är ett mecka för golfspelare (vi räknade till 5 banor)
och en välbesökt ort för vindsurfare.
För vår del var vi nöjda med att promenera runt och andas in den saltmättade luften. Vi funderade lite på vad som fanns på andra sidan Atlanten om man korsade den. Det visade sig att man skulle hamna i södra Canada.
Dag två var lördagen och vi var ute hela dagen. Framåt kvällen tänkte vi gå och äta någonstan på orten. Men då hade vi missat något, nämligen lördag är inte en dag som man går ut och äter på, allt var stängt, bara något kafé som kunde erbjuda en smörgås. Puh, vad göra?
Vi hade sett under våra promenader ett stort snabbköp som tack och lov var öppet. Här blev det inköp av bröd, lax och några ostar för en picknick hemma på rummet. Det blev TV och myskväll i soffan, istället för öl på någon Pub.
Söndag förmiddag tänkte vi fortsätta neråt kusten och sedan gena mot Engelska kanalen.
Efter en riklig "English breakfast" packade vi våra saker och började köra över den milsvida kuperade heden. Vi kunde ana havet långt nedanför oss på vår högra sidan medan landskapet bredde ut sig böljande som ett lapptäcke framför oss.
Överallt blommande det buskar utefter vägen, som såg ut som ginst men som hade hårda vassa barr och var säkert ett skyddat ställe för småfåglar att häcka i.
Här uppe växlade vädret snabbt fram och tillbaka. Sol, regn, hagel och åter sol.
Att köra var påfrestande på slingrande vägar som ledde oss uppför eller nerför branta höjder.
Det kändes därför skönt att ta en kaffepaus och sträcka på benen på halva vägen i den lilla orten Lynton.
Här låg husen inklämda mellan höga skogsbeklädda klippor. En bred brusande bäck delade dalen och rann ut i havet. Några båtar hade strandat i den skyddande hamnen och låg och väntade på tidvattnet. Utefter strandpromenaden fanns några små butiker som väntade på de första turiserna och glasskafeet hade ställt fram några stolar i förhoppningen att värmen snart skulle infinna sig.
Vi valde istället ortens enda kafé där chefen såg lycklig ut att få stämpla in några pund i dagskassan.
Efter Lynton tätnade den mötande trafiken och vi passerade under tiden åtskilliga små byar i sakta mak för att så småningom mot kvällningen komma ner på havsnivå igen och nästa B&B i den lilla orten Bude.
Trötta och hungriga.
