Engelska kanalen

Söndag förmiddag. Det var dags att efter en STOR frukost packa och åka vidare.

Vi tänkte följa Atlantkusten söderut och sedan gena ner mot Engelska kanalen.

Vädret var ömsom sol och ömsom regn. 
Efter några timmars körning gjorde vi halt vid ett gammalt rustikt värdshus ute på landet. Vi möttes av en stor  engelsk hund som sävligt lämnade sin plats framför den öppna spisen och istället  tog sikte på våra tårtbitar, när vi satte oss ner mer vårt kaffe. Efter en välbehövlig paus och en titt på kartan fortsatte vi på de slingriga vägarna mot kusten.


 

Vi hade siktat in oss på den lilla orten Seaton som låg direkt ute vid kusten. Efter en skön  promenad förstod vi att  Seaton endast  bestod   av en lång strandpromenad och en folktom gata innanför den. På båda sidorna om stranden kunde vi ana höga vita kritklippor.

 Söndag eftermiddag och ett nytt B&B. Nu visade det sig att det inte bara var lördagar som restaurangerna var stängda utan även söndag kväll. Tur att vi hade lite kvar från lördagskvällen inköp, det blev lite kex och ost och ännu en TV-kväll.

 Vårt rum hade en stor bekväm säng, minst två meter bred. Här sov vi drömlöst hela natten. Rummet hade också en trevlig mathörna, men framförallt ett uppvärmt badrum. 


På morgonen berättade vi för vår värdinna om missödet med de stängda uteställena med påföljd att vi fick dubbel frukostranson..Helt omöjligt att äta upp.

Måndag förmiddag och en genomgång av kartan  bestämde vi  oss för att långsamt lämna kusten och börja köra norrut. Målet var Salisbury.