Efter en riklig "English breakfast" packade vi våra saker och började köra över den milsvida kuperade heden. Vi kunde ana havet långt nedanför oss på vår högra sidan medan landskapet bredde ut sig böljande som ett lapptäcke framför oss.
Överallt blommande det buskar utefter vägen, som såg ut som ginst men som hade hårda vassa barr och var säkert ett skyddat ställe för småfåglar att häcka i.
Här uppe växlade vädret snabbt fram och tillbaka. Sol, regn, hagel och åter sol.
Det kändes därför skönt att ta en kaffepaus och sträcka på benen på halva vägen i den lilla orten Lynton.
Här låg husen inklämda mellan höga skogsbeklädda klippor. En bred brusande bäck delade dalen och rann ut i havet. Några båtar hade strandat i den skyddande hamnen och låg och väntade på tidvattnet. Utefter strandpromenaden fanns några små butiker som väntade på de första turiserna och glasskafeet hade ställt fram några stolar i förhoppningen att värmen snart skulle infinna sig.
Vi valde istället ortens enda kafé där chefen såg lycklig ut att få stämpla in några pund i dagskassan.
Efter Lynton tätnade den mötande trafiken och vi passerade under tiden åtskilliga små byar i sakta mak för att så småningom mot kvällningen komma ner på havsnivå igen och nästa B&B i den lilla orten Bude.
Trötta och hungriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar