Engelska kanalen

Söndag förmiddag. Det var dags att efter en STOR frukost packa och åka vidare.

Vi tänkte följa Atlantkusten söderut och sedan gena ner mot Engelska kanalen.

Vädret var ömsom sol och ömsom regn. 
Efter några timmars körning gjorde vi halt vid ett gammalt rustikt värdshus ute på landet. Vi möttes av en stor  engelsk hund som sävligt lämnade sin plats framför den öppna spisen och istället  tog sikte på våra tårtbitar, när vi satte oss ner mer vårt kaffe. Efter en välbehövlig paus och en titt på kartan fortsatte vi på de slingriga vägarna mot kusten.


 

Vi hade siktat in oss på den lilla orten Seaton som låg direkt ute vid kusten. Efter en skön  promenad förstod vi att  Seaton endast  bestod   av en lång strandpromenad och en folktom gata innanför den. På båda sidorna om stranden kunde vi ana höga vita kritklippor.

 Söndag eftermiddag och ett nytt B&B. Nu visade det sig att det inte bara var lördagar som restaurangerna var stängda utan även söndag kväll. Tur att vi hade lite kvar från lördagskvällen inköp, det blev lite kex och ost och ännu en TV-kväll.

 Vårt rum hade en stor bekväm säng, minst två meter bred. Här sov vi drömlöst hela natten. Rummet hade också en trevlig mathörna, men framförallt ett uppvärmt badrum. 


På morgonen berättade vi för vår värdinna om missödet med de stängda uteställena med påföljd att vi fick dubbel frukostranson..Helt omöjligt att äta upp.

Måndag förmiddag och en genomgång av kartan  bestämde vi  oss för att långsamt lämna kusten och börja köra norrut. Målet var Salisbury.

Innanför Golfströmmen

  Plötsligt förvandlades naturen från att ha varit kargt hedlandskap till spännande medelhavsgrönt. Här är entrén till vårt B&B där palmerna ger skugga åt den lilla uteplatsen.  Märkligt vad en havsström kan inverka på klimatet.

 Vi bestämde att vi skulle göra ett längre stopp här, med Atlantens vågbrus utanför dörren och en fin utsikt från vårt sovrumsfönster.  

Den lilla orten Bude är ett mecka för golfspelare (vi räknade till 5 banor) 
och en välbesökt ort för vindsurfare.


För vår del var vi nöjda med att promenera runt och andas in den saltmättade luften. Vi funderade lite på vad som fanns på andra sidan Atlanten om man korsade  den. Det visade sig att man skulle hamna i södra Canada.

 Dag två var lördagen och vi var ute hela dagen. Framåt kvällen tänkte vi gå och äta någonstan på orten.  Men då hade vi missat något, nämligen lördag är inte en dag som man går ut och äter på,  allt var stängt, bara något kafé som kunde erbjuda en smörgås. Puh, vad göra?


Vi hade sett under våra promenader ett stort snabbköp som tack och lov var öppet. Här blev det inköp av bröd, lax och några ostar för en picknick hemma på rummet.  Det blev TV och myskväll i soffan, istället för öl på någon Pub.


Söndag förmiddag tänkte vi fortsätta neråt kusten och sedan gena mot Engelska kanalen.

Mot Atlantkusten

 Efter en riklig "English breakfast" packade vi våra saker och började köra över den milsvida  kuperade heden. Vi kunde ana havet långt nedanför oss på vår högra sidan  medan landskapet bredde ut sig böljande som ett lapptäcke framför oss.
Överallt blommande det buskar utefter vägen, som såg ut som ginst men som hade  hårda vassa barr och var säkert ett skyddat ställe för småfåglar att häcka i.
Här uppe växlade vädret snabbt fram och tillbaka. Sol, regn, hagel och åter sol.

  

Att köra var påfrestande på  slingrande vägar som ledde oss uppför  eller nerför branta höjder.

Det kändes därför skönt att ta en kaffepaus och sträcka på benen på halva vägen  i den lilla orten Lynton. 

Här låg husen inklämda mellan höga skogsbeklädda klippor. En bred brusande bäck delade dalen och rann ut i havet. Några båtar hade strandat i den skyddande hamnen och låg och väntade på tidvattnet. Utefter strandpromenaden fanns några små butiker som väntade på de första turiserna och glasskafeet hade ställt fram några stolar i förhoppningen att värmen snart skulle infinna sig. 
Vi valde istället ortens enda kafé där chefen såg lycklig ut att få stämpla in några pund i dagskassan.

Efter Lynton tätnade den mötande trafiken och vi passerade under tiden åtskilliga små byar  i sakta mak för att så småningom mot kvällningen komma ner på havsnivå igen och nästa B&B i den lilla orten Bude. 

                        Trötta och hungriga.            

Hemma igen

 Så var vi hemma igen efter en fantastisk resa genom ett vårlikt Cornwall

Vi körde  drygt 800 miles på smala slingriga vägar där hastigheten på sin höjd någon gång kom upp i 70 km i timmen. Naturen växlade mellan höga obebodda hedar med betande får till djupa dalar med fantastiska små byar fyllda  med gamla tegelhus med färgglada dörrar som duckade under sina gråa halmtak, omgärdade med små stenmurar eller blommande häckar.  

 Resan gick över Oxford till den gamla staden Bath känd för sina romerska varma bad och sin fantastiska katedral. För att köra dit fick vi ta oss  ner i en djup dalgång på smala serpentinvägar men det var värt besväret. Här pustade vi ut i två dagar

Med nya krafter körde vi mot Stonehenge. Det var inte så lätt att hitta dit, efter mycket fram och tillbaka och en skiss vi fått på en mack hittade vi äntligen dit. Kanske en liten besvikelse. Här var  naturligtvis otroligt mycket turister efter en timmes uppehåll fortsatte vi mot Mindhead ute vid Bristolkanalen. Här stannade vi över natten på B&B.  En promenad och en  god middag på en snygg restaurang fick avsluta kvällen.

Morgonen därpå skulle vi köra efter kusten över Exmoor Nationalpark mot Lynton och vidare ner mot Atlantkusten.

Påsk i vinterskrud

                        Oj! Vad var det som hände från en dag till den andra?

                       

                            Långfredagen bjöd på mer snö än på julafton

Flyttfåglarna stod snopna på åkrarna i snömodden och nu på morgonen var det tyst i min lilla trädgård. Fågelbadet var fruset och mina små gråsparvar satt i forsythian och såg hungriga ut när de inte kom åt gräsfröet som vi sått för några veckor sedan.

                                       
                            Idag inleds i alla fall  Påskafton i strålande sol

         Energin får en kick och kaffedoften sprider sig i köket.
Äggen kokar sakta på spisen, den frysta maten är framplockad för att ätas  framåt kvällen.  Det blir nog ändå en........


                                      GLAD PÅSK

Tapetväxel

Så var det dags för årets första tripp.  Det blev några dagar till sjöss med siktet mot Estland.  Skönt väder, ingen vind, lite kallt kanske, men vi hade garderat oss med varma kläder.

Ombord skämde vi bort oss med goda middagar, härliga frukostbufféer, lite underhållning och några inköp i de välfyllda butikerna.

Tallin var en intressant K-märkt gammal stad med många svenska anknytningar tillbaka i historien. Det finns mycket som behöver restaureras efter rysstiden men man kan överallt se viljan att förbättra och rusta upp.

Det vore roligt att göra ett nytt besök om något år och kanske på sommaren när allt är grönt.

På hemresan kunde vi vara ute på däck en stund och titta på skärgården i ett kyligt solsken.

Trädgårdsarbete

Två dagars trädgårdsarbete i flödande sol med välförtjänt förmiddagskaffe     ute i solstolen.

 I dag har jag hört lärkan och en ensam sångsvan som flög förbi och ropade. De första nässelfjärilarna har vaknat och gjort nedslag bland de nyplanterade penséerna, tillsammans med lite yra bin. På husväggen kröp en nyckelpiga och i fågelbadet hoppade gråsparvarna omkring och ruskade av sig vinterdammet.

 

Det är otroligt vilken energi man får av sol och värme, (många nya projekt passerar  revy i  huvudet, nästan litet stressigt.)

Nej stopp!  Nu gäller det att njuta, sitta ute och blunda  känna värmen mot ansiktet och lyssna på alla sångglada fåglar.